Livet

Igår så fyllde min son 9 år. Jag är alltid så himla sentimental på mina barns födelsedagar. Igår va inget undantag. Jag är så glad att va hans mamma. Han är en fin liten person. Jag tänker på dagen han föddes, på de 22 timmar det tog innan han va ute, hur han inte orsakade mig nån smärta. Han bara kom. Trots 22 timmars arbete. Kom ut med en rockabillyfrilla o skarpa svarta ögon och med hud som efter en solsemester. Så fin. Tänk vilken tur jag haft!

Morgonen började med frukostbricka o paket. Sen flöt dagen på i ett. Massor av folk. På kvällen va det fullt hus o Mellomys. Alex va nöjd o då är jag det oxå.

O jag är nio år äldre...

Frukost på sängen

Paketöppning under övervakning av syrran

En av presenterna. En pektelefon.

Fler presenter

Syrran fick oxå ett paket

Sen kom visst en häxa o hälsade på. Alex var modig nog att posera med henne.

Finaste nioåringen i världen

Lördagsfrulle

 

Alex o hans varannanhelgsiamestvilling bygger lego

Tårta nr1

Tårta nr 2

Födelsedagsgäster. Fam Törner.

Mellomys = fullt hus

Ena sidan

Andra sidan. I bakgrunden är Mikes födelsedagspresent, en cykel.

Me and Mini-Me

Utslagna efter en lång och rolig dag