Det går nog inte att förneka längre. Även om det är motvilligt. Härom dagen sa en mormor till sitt barnbarn i affären att han skulle lägga upp klockan till "tanten". Hon kunde lika gärna slagit mig i magen. Dumma mormor! Nåväl, kanske inte så farligt ändå, tänker jag. Men!
Jag är ledig i helgen o såg fram mot sovmorgon. Vaknade klockan 05.27 o tänker "Oj, vad skönt, nu sover jag inte bort hela dagen!". Stiger upp o äter frukost i min ensamhet och tänker att det är synd att vi inte har nån radio i köket, så att jag kan slå på P4. Att jag kunde lyssnat via datorn slog mig inte. Senare på eftermiddagen lägger jag mig o "sover middag". Bara där ringer varningsklockorna.
Senare är vi på stan, Ida-Li o jag, och vi avslutar vår shoppingtur inne på apoteket o jag köper bl a en såndär dosett till mina mediciner. En såndär som TANTER har. Så jag ger mig. Tant var namnet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar