Idag så bestämde jag mig för att hoja till jobbet. Äntligen barmark liksom. Det kändes härligt och
friskt iskallt, men när jag kom till korsningen vid Friskis & Svettis så ser jag hur det kommer en stor skåpbil mot mig. Han hade väjningsplikt så jag tänkte att han stannar väl, men ICKE, killen fortsätter köra, rakt mot mig. Tur är att jag kör racer när jag cyklar för hade jag haft något långsammare hastighet hade han klippt mig och då hade det varit ute med Jessan. När jag i sista sekund ser att han inte stannar så vänder jag mig om och kollar mot honom och får ögonkontakt och då ser jag paniken i hans ögon när han upptäcker mig. Jag hytter med näven och artikulerar "jävla idiot" mot honom. Hade jag kunnat hade jag släpat ut honom ur bilen och sagt några väl valda ord, men han kör bara vidare och kvar står jag med en puls på 190. Jävla människa.
Sen skulle jag ju hem från jobbet oxå och då höll jag på att dö på riktigt. Av vad är oklart, men det kändes som en nära-döden-upplevelse. De första sju minuterna fryser man arslet av sig. På riktigt. Sen följer cirka 3 minuter då det känns helt OK, för att sedan gå över till att man svettas som en gris. På ryggen, typ. Ansikte och öron - stelfruset, kroppen - genomsvett. I motvind. Så jag får cykla på ettan hela vägen. Då går det inte så fort.
Nä fi fan. Cykeln får stå tills våren har kommit. I morgon tar jag taxi till jobbet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar