Utekväll blev hemmakväll...

Vi skulle på fest ikväll. Jag var så taggad, men fick så satans ont i magen i eftermiddag att jag fick till slut inse att jag inte hade nåt att göra ute på stan. Brorsan och hans fru skulle ha fest i sin fina paradvåning nere på söder (jag ljuger inte, vårt hem får nog plats både en o två gånger i deras) och det vara en massa folk som skulle dit. Det är inte varje dag jag o mina syskon är ute o festar tillsammans. Alltså inte den här dagen heller...

Mamma och pappa skulle passa barnen så de kom hit ändå och vi käkade tacos och kollade på filmer sen kidsen var små. Stundtals så roliga att jag skrattade så tårarna sprutade. Herre Gud. Va fan tog tiden vägen? Vem var hon som var mamma till dem? Var är hon nu? Hon är inte jag, inte alls faktiskt. Förändras man lika mycket hela tiden eller stannar det av nu eller sitter jag där om ytterligare sex år och undrar vem fan människan är? Nåja, barnen var söta som socker och mitt hjärta svämmade över si sådär 100 gånger. Gud, vad jag är lyckligt lottad!

Nu ska jag ta de små odågorna och gå o lägga mig och hoppas att min mage visar sig från sin bästa sida i morgon...