Jag har visst planer för dagen?!

Jag trodde jag var ledig idag. Ledig som i att göra ingenting alls. Ida-Li har visst andra planer för mig. Eller jag vet inte, men NÅT försöker hon säga mig i alla fall. Jag hittar de här lapparna lite var stans i lägenheten.

Om att vara mamma även på bortaplan

Mina barn, särskilt Ida-Li, tycker inte om när jag åker bort eller går iväg. Efter lite övertalning lyckades vi ändå få Ida-Li att gå med på att jag åkte till Stockholm (inte för att jag ber om lov, men ni hajjar), med det löftet om att jag skulle ringa o läsa saga för henne varje kväll. Så vi packade ner Bambi och så ringde jag vid klockan åtta varje kväll o läste högt ur god-natt-sagan. Alla glada o nöjda.

My bad

Herre jösses vad jag har bloggat dåligt de senaste dagarna. Resan till Stockholm gjorde såklart att jag hade roligare saker för mig än att blogga. Inte var dag man får så mycket tid med en fin vän. Nu när jag är hemma igen så suger man i sig tid med de små. Gud, vad man kan sakna dem! I´m a sucker for those two.

Igår va jag hemma vid halv fyratiden och snabbgosade innan jag gick o la mig en stund, jag var så vansinnigt trött efter en tidig morgon och fem timmar i bilen. Sen lagade jag Fajitas innan jag faktiskt drog iväg på en födelsedagsfest en snabbis. Var dock inte  i partymode, så jag tog en taxi hem vid elvatiden.

Idag har vi haft en riktigt mysig dag. Ida-Li har sin dans på förmiddagen så vi började med att åka o köpa nya gympadojjor till henne och när vi lämnat av henne åkte Alex o jag ner till stan o fikade. Det är så lyxigt att få lite alonetime med de en och en ibland. Sen har dagen mest varit söndag. Grymt skönt. Ikväll har jag äntligen sett nya avsnitt av Greys´s Anatomy. Det tog 32 minuter innan första tåren kom. Kan va rekord. Vanligtvis sker det mycket tidigare än så...

Så mysigt!

Igår kväll hade vi en vansinnigt mysig kväll, min vän o jag. Vi köpte småplock och käkade o sen låg vi o päste i soffan. Vi är inte bortskämda med att kunna ha såna här kvällar så jag njöt av maten o hennes sällskap, finaste Linda. Ja o så den tokiga lilla hunden...

Some alonetime

Igår  åkte jag upp till Stockholm, med mig i bilen hade jag Caroline. Skönt att slippa köra själv. Och Carro är alltid en fröjd. Släppte av henne på Odenplan och tog mig sedan tillbaka till Fridhemsplan och hämtade upp Linda på hennes jobb. För att vara en bonnatös är jag ganska stolt över mitt lokalsinne. Hittade på en gång.

I morse steg Linda o Viktor upp och Linda stack till jobbet och Viktor skulle till Lule för match, så kvar är bara Filippa och jag och jag njuter av ensamtiden. Man är inte så hemskt bortskämd med det som heltidsarbetande tvåbarnsmamma. Nu ska vi bara gå här hemma o skrota en stund, jag o Loppan, sen ska jag in o göra stan. Linda slutar klockan fyra o då ska vi till saluhallarna och köpa massa god mat och sen åka hem och göra tapas. Så lyxigt att få umgås med sin finaste vän så här.

Nu ska jag göra som Filippa - gå och lägga mig under täcket en stund.

Hörs sen!

Jag vill tacka.... BOLIBOMPA!!

Om man blivit välsignad med en snigel till dotter är det lätt att man kommer på sig själv med att tjata rätt kraftigt om morgonen när vi ska iväg till skolan. "Upp o hoppa", "klä på dig nu", "har du inte klätt på dig ännu", "nu MÅSTE du klä på dig", "ät upp frukosten", "borsta håret", "du MÅSTE borsta håret FAST det gör ont", "KOM IGEN NU". Typ så.

Det har de fattat på Bolibompa. Och jag älskar dem. För nån har kläckt idén till "klädracet". Eftersom min dotter har några gener från mig så är hon något tävlingsfokuserad och en mycket dålig förlorare. Därför klär hon på sig med en rasande fart så fort "klädracet" sätter igång. Programledarna är så härligt söliga så hon vinner ju alltid. Alltså två flugor på smällen. En glad dotter OCH kläderna på utan att jag behöver tjata.

Vem sa att TV är skadligt?

Snyftprogram = ångestframkallande

"Sofias änglar" heter ett program som gick på TV nyss, tätt följt av "Den hemlige miljonären". Gud så snyftigt! Jag är så himla känslig o gråter som Lille Skutt inför sådana program och livsöden. Man blir så ödmjuk efter att tagit del av sånt. Jag blir klängig på kidsen, vill inte släppa taget om dem och kramar o pussar på dem som om det vore den sista gången jag såg dem. Usch, säger jag.

I morgon ska jag åka till Hufudstaden. Andra människor har flygrädsla, jag har åka/köra-långt-rädsla. Är livrädd för att dö i en bilolycka, eller att Micke och barnen ska göra det. Hemska, hemska tanke! Vill helst inte åka nu av allt obehag, men inser att det vore löjligt att låta bli. På samma sätt som jag tycker det är tokigt att vara flygrädd.

Men fy så dystet det här blev då! Ska höja stämningen genom att kolla på tre (3!!!) Couger Townavsnitt på raken. Sen tar jag rädslan vid hornen i morgon och åker till Stockholm och hälsar på min fina vän Linda...

Fina Alex

Min fina son. Som ska vara stor o cool. Idag är han lite liten och har många funderingar. Hans bästa kompis ska till himmeln idag. Mammas hund Elsa är jättesjuk och ska få somna in i eftermiddag. Alex o Elsa har varit bästisar sen dag ett. Alex var bara ett år när Elsa kom till oss och det var ömsesidig kärlek på en gång och det har hållt i sig.

Idag när han vaknade hade han jätteont i halsen. Han va lite snorig så jag trodde honom och ringde till skolan och sjukanmälde honom. Nu, några timmar senare, förstår jag att det inte är så allvarligt med halsen. Han är hemskt ledsen för det här med Elsa och ville nog mest va hemma på grund av det och jag förstår honom. Det är inte lätt när de försvinner de där små hundarna. Jag minns när min Kevin dog för 9 år sedan. Jag var bruten ett bra tag därefter... Så idag minns vi finaste Elsa. Ha det bra i hundhimmeln!

Mer snö

Inatt kom det mer snö. Och jag som längtar sönder mig efter våren! Gillar inte, med andra ord. Därför har jag vår inne istället. Älskar pastellfärger året om, men just nu får det mig att överleva vintern...

In between jobs

Så! Då var det sista passet på MM gjort. Skönt och sorgligt. Nu väntas ledighet i två veckor och den börjas med söndagsmys nu ikväll. Vi har hämtat mat och vi ville ha olika nästan allihopa, eller jag o Alex körde på sushi, Ida-Li på Donken och Mike på thai. Nu har det goffats och jag ligger utslagen i soffan o väntar på "Solsidan". It´s a wonderful life!

Sista dagen med gänget

Nu gör jag mig redo för sista dagen med gänget... I morgon lovar jag att blogga bättre!

Nära döden x 2

Idag så bestämde jag mig för att hoja till jobbet. Äntligen barmark liksom. Det kändes härligt och friskt iskallt, men när jag kom till korsningen vid Friskis & Svettis så ser jag hur det kommer en stor skåpbil mot mig. Han hade väjningsplikt så jag tänkte att han stannar väl, men ICKE, killen fortsätter köra, rakt mot mig. Tur är att jag kör racer när jag cyklar för hade jag haft något långsammare hastighet hade han klippt mig och då hade det varit ute med Jessan. När jag i sista sekund ser att han inte stannar så vänder jag mig om och kollar mot honom och får ögonkontakt och då ser jag paniken i hans ögon när han upptäcker mig. Jag hytter med näven och artikulerar "jävla idiot" mot honom. Hade jag kunnat hade jag släpat ut honom ur bilen och sagt några väl valda ord, men han kör bara vidare och kvar står jag med en puls på 190. Jävla människa.

Sen skulle jag ju hem från jobbet oxå och då höll jag på att dö på riktigt. Av vad är oklart, men det kändes som en nära-döden-upplevelse. De första sju minuterna fryser man arslet av sig. På riktigt. Sen följer cirka 3 minuter då det känns helt OK, för att sedan gå över till att man svettas som en gris. På ryggen, typ. Ansikte och öron - stelfruset, kroppen - genomsvett. I motvind. Så jag får cykla på ettan hela vägen. Då går det inte så fort.

Nä fi fan. Cykeln får stå tills våren har kommit. I morgon tar jag taxi till jobbet!

Cupcakes

Barnen har haft vänner här hemma hela eftermiddagen. Härligt om ni frågar mig. Älskar när det är liv o rörelser, i lagom doser såklart, men eftermiddagen var som sagt härlig. Vi har bakat chokladbollar (idag oxå) och cupkakes. Sen utfodrade jag dem med smarriga biffar, potatis och gräddsås. Sen hämtade vi Mike på jobbet och därefter tvärsomnade jag i soffan. Som i koma. Nu ska jag ut på promenad och gå till mamma o pappa för att hämta min cykel så att jag kan cykla till jobbet i morgon.

Om att beställa en fin klänning och få ett tält

Jag satt o surfade på nelly.se härom dagen och blev lite kär i en röd klänning, http://nelly.com/se/kläder-för-kvinnor/three-little-words-620/pleated-dress-620006-46/ som jag sedan oxå beställde. Liiiiite besviken jag blev när inte jag oxå såg ut som en brasiliansk skönhet utan en blekfis i ett tält.

Mästare på dagdrömmar

Jag är det. Jag dagdrömmer mest hela tiden. Mest om våren. Just nu dagdrömmer barnen o jag om vår resa. Vi har redan bestämt vad vi ska göra hela första dagen. Till punkt och pricka. Ida-Li har till o med bestämt när jag ska få öppna mina presenter, EFTER maten på kvällen.

Fy vad jag längtar efter våren. Efter att cykla o har på sig vårskor. Sitta mot en husväg med ansiktet mot solen. Jag har väldig svårt att uppskatta den gråa, smutsiga, blöta snön vi har just nu, men försöker se det så att man kommer uppskatta våren ä n n u mer nu efter en sån här vinter. Precis som förra året. 

Och så längtar jag till nästa vecka då jag ska få rå om min fina vän Linda i tre hela dagar! I love her a lot och saknar henne mest hela tiden. Det ska bli mucho mysigt.

Huliganmys

Haft en myseftermiddag med mina huliganer. Stundtals är de bokstavligt talat just det, men med en förmåga att smälta mitt hjärta på en millisekund.

Vi har mest gått här hemma o skräpat, käkat sushi och bakat chokladbollar. Vi fick ett snabbesök av Philip o Elin o sånt är ju alltid lika trevligt. Mike jobbade sent och nu ikväll har vi kollat på "Halv åtta hos mig" (it´s a must varje kväll. Det är vår varva-ner-innan-sängen-stund) och innan klockan var nio låg samtliga familjemedlemmar i sina sängar. Jag är dödstrött och somnar vilket ögonblick som helst, så god natt på er!

Upp o ner

Jag har varit hos min doktor idag. På rutinundersökning som det heter, rutin för dem kanske men för mig, not so much... Hur som helst så innebar det att jag inte fick äta från lunch igår. De som känner mig vet vilket jävla monster jag blir när jag inte får äta. Inte så god o tas med. Nu har jag fått äta och känner mig redo för att umgås i möblerade rum igen. Ska strax gå o hämta barnen i skolan o mysa med dem i eftermiddag.

Jag är ledig idag och i morgon, sen är det dags för de sista fyra dagarna på MM och jag ser verkligen fram mot det. Inte att sluta utan att få jobba de sista dagarna. Det känns konstigt att sluta med nåt som man tycker så mycket om. Tidare jobb har jag slutat av olika anledningar, men mest för att man tröttnat o vill gå vidare. Nu vill jag givetvis gå vidare, men jag har ju inte tröttnat. Jag fick frågan mest på skoj, om jag skulle gråta när jag slutar, o jag är blödig, men inte SÅ blödig, svarade jag. Nu känns det jävligt ledsamt o det känns inte helt omöjligt längre... Nåja, vi får se med det hela. Jag ska ju hur som helst mot nya, roliga äventyr, som jag knappt kan vänta på att få börja. Det känns bara konstigt. Att bara ha fyra dagar kvar. That´s all.

Nu ska jag ta en promenad till skolan o hämta kidsen. Dem tröttnar jag aldrig på...

Skräpbord

Efter att i många år bott trångt så har jag äntligen lyckats förhandla fram plats åt ett matsalsbord. Jag gillar inte att äta finmiddag i köket. Man ska ha ett matsalsbord. Problemet är att vi inte håller så många finmiddagar. Vi äter oftast i köket eller i TV-soffan. Jag antar att det är därför vårt bord ser ut såhär 99% av tiden. Eller rättare sagt, 50% av tiden, 49% av tiden är det ä n n u stökigare. Men jag älskar när den där sista lilla enprocentaren inträffar. Att få duka fint och inte sitta i disken ute i köket....

Dagen efter kvällen före

Jag tog mig samman igår och gick på den där festen. Mycket trevligt. Mådde dock inte jättebra o tänkte egentligen bara åka till Matilda, umgås lite o sen åka hem o bädda ner mig. Det hade varit det vuxna, ansvarsfulla sättet. Jag strök ansvar och tog bara det fulla sättet istället. För efter en flaska bubbel o ett mess från Jonna var jag vips på väg ner mot stan och möta upp några av mina fina kollegor. Och kul hade jag, jävligt roligt till o med, men idag sitter jag är o mår som en kattskit, rösten borta och febern kommer smygande igen. Ibland måste man få va oansvarig o göra dumma saker, eller hur?

Fan vad jag kommer sakna många kollegor från MM. Jag tycker så himla mycket om dem, har sällan haft så roligt nånstans tidigare.

The darnest thing

En kär vän, som jag inte träffar så ofta, ska flytta till Östersund. Hur man nu kan vilja det?! Nåja, alla är ju inte som jag, vilket är en evinnerlig tur, så hon o hennes pojkvän ska flytta uppåt o bli ICA-handlare. Ikväll är det en "Hej-då-fest" hemma hos dem, här i Växjö. Jag är fortfarande förkyld så in h-vete, med en näsa som håller på att falla sönder efter allt snytande och jag känner att jag b o r d e inte gå nånstans ikväll, men vill ju inte missa "sista" chansen för lite partaj med Matilda. Senast var nog förrförra sommaren.

Så, jag har nu cirka åtta timmar på mig att bli jävligt frisk. Hej o hå!

Laster

Min absolut största last är Coca Cola, inte läsk, utan Coca Cola. Pepsi duger i krig, men annars, ja ni hajjar, Coca Cola. Jag dricker det som andra dricker kaffe, eller nä, inte kaffe, för man dricker väl inte en och en halv liter kaffe om dagen, gör man? Jag vet inte, för kaffe är inte en av mina laster. Anyhow, jag har stött på några, kanske en handfull människor i mitt liv som oxå är beroende av Cola. Min nuvarande chef t ex. De som är Colaberoende vet vad jag menar med den lyxen man känner när man dricker Cola ut en glasflaska. Min mamma, som tyckte lite synd om mig för att jag är sjuk (jag kunde alltså i n t e gå till jobbet idag), så när jag ringde henne vid halv niotiden och beklagade mig över att jag är sämre idag och helt själv hemma till sex ikväll och d e s s u t o m helt utan Cola, så förbarmade hon sig över mig.

Så för er som inte fattar. This is the shit! Skulle jag stitta på Death Row och man skulle fråga mig om min sista måltid, så skulle de få ge mig en Cola. Jag vet att det här är ett lätt missbruk och jävligt illa för mina tänder, men hey, det är mycket som är farligt.

Nu ska jag njuta av mina Colaflaskor en efter en...

Wohoo vilken dag!

Äh, fi fan för att bara ligga o inte göra nåt. Det blev lite bättre när barnen kom hem, lite liv o rörelse i alla fall. Alex hade gjort fina dockor i skolan. Söt-Alex!

Den lilla sjörövarmusen i mitten är ju vansinningt fin och Fladdermusdockan med Batmandräkt, så fin!

Ja, det va det mest händelserika idag. Inte fy skam, men you get my point, huh? Annars har min dag sett ut så här:

Syns det hur röd min näsa är?

Ja och så näsdukar och Cola förstås.

Sjukt tråkigt att vara sjuk!

Jag är inte jättepigg idag. Inte alls faktiskt. Jag ligger nerbäddad och gör i n g e n t i n g och det är så tråkigt att jag önskar att jag gått o jobbat i all fall. Önskar att ungarna kommer hem från skolan o härjar lite. Jag hatar att ligga o inte göra nåt alls. I morgon går jag till jobbet oavsett skick.

Idag stannar jag i sängen...

Febrig o asförkyld. Tänker/orkar inte stiga upp idag. Men vem fan ska pyssla om mig? Anybody?

Har jag sagt att jag kallas Tussan?

Carpe diem...

Jag gillar inte uttrycket. Tycker inte det är lite utschletet. Men tanken o meningen med det är ju nåt jag gillar. Att ta vara på dagen, nuet.

Idag har jag varit på mitt nya jobb, eller det har jag inte. Jag har varit på arbetsförmedlingen i min nya roll som butikschef och haft intervjuer av mina framtida kollegor. Jättekul och intressant. Jag är dock jätteförkyld. Igår kände jag det hänga över mig och mycket riktigt så har jag nyst o snorat heeeela dagen. Min näsa är illröd helst skulle jag ha en tuss i varje näsborre så jag slapp snyta mig hela tiden. Det gör ont. Jag kanske inte tycker så hemskt synd om mig själv, men lite ynklig har jag känt mig, det ska erkännas.

Så kommer jag hem och Ida-Li räcker mig ett papper de fått i skolan idag, där de meddelar att en av hennes klasskompisars mamma har gått bort i natt efter en lång tids sjukdom. Så känner man sig lite skamsen och stort, stort medlidande för familjen i fråga. Nån har förlorat sin mamma vid sex års ålder, en man sin hustru. Det är fan så hemskt att det gör ont i hjärtat.

Jag kramar mina barn lite extra hårt ikväll.

Forgive me father, for I have sinned!

Det ingår INTE i min nya diet, men för faen, man måste ju synda ibland. Säger som Rhianna i hennes låt S&M; "Feels so good being bad.....".

Om att leva i dataålder!

Så här umgås vi i det här huset.

Lunch!

Fick tips från skolbespisningen idag. Ungarna hade ätit fisk o spenat i skolan och jag blev vansinnigt sugen på spenat. Så dagens lunch blev omelett med spenat. Gött!!!

Tandhälsa!

930 kronor fattigare, men tänderna mår bra, tack!

Och nej, det är ingen jättespindel bakom mig, det är en guldig stjärna som Ida-Li har gjort. Ser väl vem som helst.                                                                                                                                                        

Rekordlång dag!

Det är ju tur att man gillar sitt jobb och sina kollegor. Annars hade jag tagit en snara som utväg vid halv tresnåret.

Så. Lång. Dag.

Min högst tillfälliga sömnlöshet igår satte ju sina spår som hundbajs i nysnö, lika otrevligt som det låter. Satans så trött. Tiden har gått hånfullt sakta, men efter två o en halv dag blev klockan kvart över åtta och jag fick gå hem. Hungrig som en svältande varg. Dök ner i Mickes matlåda och käkade allt kötthaltigt. Såg inte lika spännande ut efteråt, matlådan alltså. Orkar INTE återställa den i tidigare skick. Sorry, det blir bara pasta för honom i morgon. Funderar på att göra en överansträngning o slänga ihop en omelett, men nä. En kopp té o sen är det god natt för den här flickan.

Jag fattar ingenting!

Med tanke på föregående inlägg ställer jag mig högst frågande till VARFÖR JAG FORTFARANDE ÄR VAKEN??? Ögonen blöder av trötthet o en begynnande huvudvärk smyger sig på, ändå kan jag inte sova. Det här händer en gång var tredje palmsöndag, normalt sover jag som ett barn. Jag kan somna var som helst, när som helst. Alltid. Utom just var tredje palmsöndag, som visst är idag. Särskilt typiskt att det är dagen innan första dagen efter jullovet o då vi ska upp hutlöst tidigt för att hinna till skolan o jobb.

Räkna får? Dricka varm mjölk? Städa?

Mjölk it is....

Helg o dödligt trött!

Jag utnämner mig härmed till världens tråkigaste flickvän, mamma och vän. Jag jobbar och sen dör jag. Varje dag. Jag är så satans trött just nu att jag inte orkar vara trevlig o social när jag kommer hem. Allt mitt sociala går åt på jobbet, finns liksom inte nåt kvar när jag kommer hem. Jag kommer hem, slår på datorn, surfar lite, sen går jag o lägger mig. Det är vinterns fel, jag är helt oskyldig. Jag gör mitt bästa hela tiden men den här årstiden o jag vi är verkligen inte bra för varandra. Vi är som ett omaka par som borde göra slut o aldrig mer ses. Ever.

Om två veckor har jag semester. Jag längtar något.

EDIT: Jag surfar inte BARA när jag kommer hem. Lite mamma måste man ju vara o det är jag, men sen, sen tar det slut...

Resa är bokad!

Mike ska åka till Las Vegas med sitt jobb i maj. Barnen o jag kontra med en vecka på Rhodos, all inclusive o barnklubb. Jag vet, det går inte kontra mot Las Vegas, men för mig är det rena rama himmelriket att få ha detta att se fram mot. Jag tycker det ska bli fantastiskt kul att ge mig av med mina små o njuta av bad o sol en vecka. Vi åker på min födelsedag, så det här är min present till mig själv. Grattis Jessan, det är du värd!

Underbara kollegor!

Idag hade jag öråd. Att-stiga-upp-o-gå-till-jobbet-i-snöoväder fick åka ut. Sen skällde jag lite på mig själv o sa åt mig att ta mig i kragen o stiga upp. Jag är väldigt övertygande när jag sätter den sidan till så jag steg upp o åkte till jobbet. Tur va det, för jag älskar verkligen mina kollegor. De bästa. Är det nåt jag kommer sakna när jag slutar är de dem. Fina människor. Roliga. Så jag är glad att jag tog mig i kragen, för det blev en riktigt rolig dag.

Nu är jag i och för sig astrött, men jag har två veckor kvar till "semester" så vem är jag att klaga?

Utekväll blev hemmakväll...

Vi skulle på fest ikväll. Jag var så taggad, men fick så satans ont i magen i eftermiddag att jag fick till slut inse att jag inte hade nåt att göra ute på stan. Brorsan och hans fru skulle ha fest i sin fina paradvåning nere på söder (jag ljuger inte, vårt hem får nog plats både en o två gånger i deras) och det vara en massa folk som skulle dit. Det är inte varje dag jag o mina syskon är ute o festar tillsammans. Alltså inte den här dagen heller...

Mamma och pappa skulle passa barnen så de kom hit ändå och vi käkade tacos och kollade på filmer sen kidsen var små. Stundtals så roliga att jag skrattade så tårarna sprutade. Herre Gud. Va fan tog tiden vägen? Vem var hon som var mamma till dem? Var är hon nu? Hon är inte jag, inte alls faktiskt. Förändras man lika mycket hela tiden eller stannar det av nu eller sitter jag där om ytterligare sex år och undrar vem fan människan är? Nåja, barnen var söta som socker och mitt hjärta svämmade över si sådär 100 gånger. Gud, vad jag är lyckligt lottad!

Nu ska jag ta de små odågorna och gå o lägga mig och hoppas att min mage visar sig från sin bästa sida i morgon...

2011!

Det är nytt år visst! Hela december gick i ett andetag. Jag har aldrig varit med om en större julhandel, eller roligare heller för den delen, men trött, det blir man oavsett och nu är det helt plötsligt januari.

Jag älskar nyåret o känslan att man kan börja om på nytt! I år ska jag faktiskt göra det på sätt o vis. Nytt jobb väntar i februari och det ska bli så himla roligt o spännande! 2011 ska bli året där saker hände och inte bara stannade långt där inne i drömmarna. Leva i nuet och planera för framtiden, ta vara på de små stunderna o leva ut de stora. Möta nya människor och stifta nya vänner o bekantskaper. Jag ska unna mig tid.

Som Tabita säger, "Mammor måste unna sig".