Tacomys

Mike är på personalfest, så barnen o jag har fredagsmys på egen hand här hemma. Vi körde ett säkert kort och käkade tacos till Barda, som är ett fredagsmåste på Vallmästarevägen. Ikväll va sista avsnittet, så vad vi ska kolla på nästa vecka återstår att se. Vi har ju det alltid lika charmiga programmet Amigo... Jag måste säga att Tv-licensen är så värt vad det kostar. Jag älskar Bolibompa, Amigo, Barda o Bulldog o allt vad det nu kan vara. Bra jobb SVT! Jag har ju tidigare utryckt min tacksamhet över klädracet...

Idag var jag o fick järn för första gången det här året. Gott att få det redan innan jag hinner bli så dålig som jag blev i höstas. Ida-Li va med o höll mig sällskap. Hon fick gosedjur, glass o en egen doktorsväska av "min" sjuksköterska Martina. Så himla gulligt! Sen va sladdade vi förbi ICA o handlade hem till våfflor o käkade det dagen till ära. Vi hade besök av både Didden o Melwin. Efter fikat så åkte vi hem med Diddis o snusade på lillasyster Wilda o jag kan inte i ord beskriva hur fin hon är. Så liten o näpen och så gosig.

I morgon är det jobb igen så jag tänker nog krypa ner o sjunka ner i tempuren ganska så snart. God natt gott folk!

Traneda´n

I morgon är det Tranedagen. Man hänger strumpa vid sängen o tranan kommer o lägger godsaker o presenter i den. Vi har alltid firat Traneda´n (på bred småländska). Mike tittade med stort frågetecken på mig när jag för första gången förde det på tal när Alex var ett år. Ungefär lika frågande som den gången när jag sa "krabba" som i "fan vad allt ska krabba för mig". Han fattade ingenting. Trane vaddå? Hur som helst, vi firar o ungarna har hängt upp strumpor vid sina sängar. Varför de tog de fulaste strumporna de kunde hitta fattar jag inte. Jag antar att Alex tog den största han kunde hitta i hopp om att den ska fyllas till bredden.

Och här ligger tranan och väntar, he he he....

Det fortsätter

Nu har tant planterat om sina pelargoner oxå.

Tantförvandlingen

Det går nog inte att förneka längre. Även om det är motvilligt. Härom dagen sa en mormor till sitt barnbarn i affären att han skulle lägga upp klockan till "tanten". Hon kunde lika gärna slagit mig i magen. Dumma mormor! Nåväl, kanske inte så farligt ändå, tänker jag. Men!

Jag är ledig i helgen o såg fram mot sovmorgon. Vaknade klockan 05.27 o tänker "Oj, vad skönt, nu sover jag inte bort hela dagen!". Stiger upp o äter frukost i min ensamhet och tänker att det är synd att vi inte har nån radio i köket, så att jag kan slå på P4. Att jag kunde lyssnat via datorn slog mig inte. Senare på eftermiddagen lägger jag mig o "sover middag". Bara där ringer varningsklockorna.

Senare är vi på stan, Ida-Li o jag, och vi avslutar vår shoppingtur inne på apoteket o jag köper bl a en såndär dosett till mina mediciner. En såndär som TANTER har. Så jag ger mig. Tant var namnet...

Godkänd

Jag har varit på kontroll hos skolsköterskan med Ida-Li nu på morgonen. Hon fick godkänt, såklart. Följer alla kurvor som hon ska o bra syn hade hon oxå.

Jag har varit på cykeltur oxå. Underbart väder och våren bankar på dörren. Än är det kallt men vips så vänder det. Snart ligger vi här igen :

Nu är Wilda här!!

Nu har hon äntligen kommit, lilla Wilda. Så fin o så ny. Grattis till Stina o Matte o inte minst Didde som äntligen fått bli storebror. Han har väntat längst av oss alla...

Music is my drug

Jag har inga stora erfarenheter av droger, näst intill obefintliga, men det finns en sak som gör mig hög - musik.
Vissa låtar är så makalöst bra att jag blir salig, ja hög. Just nu är mina knarklåtar de här:

My heart is refusing me - Loreen
I need a doctor - Dr Dre & Eminem feat Skylar


Eller egentligen finns det tusen och åter tusen låtar, men ikväll är det dessa som går på repeat i mina lurar.

Livet

Igår så fyllde min son 9 år. Jag är alltid så himla sentimental på mina barns födelsedagar. Igår va inget undantag. Jag är så glad att va hans mamma. Han är en fin liten person. Jag tänker på dagen han föddes, på de 22 timmar det tog innan han va ute, hur han inte orsakade mig nån smärta. Han bara kom. Trots 22 timmars arbete. Kom ut med en rockabillyfrilla o skarpa svarta ögon och med hud som efter en solsemester. Så fin. Tänk vilken tur jag haft!

Morgonen började med frukostbricka o paket. Sen flöt dagen på i ett. Massor av folk. På kvällen va det fullt hus o Mellomys. Alex va nöjd o då är jag det oxå.

O jag är nio år äldre...

Frukost på sängen

Paketöppning under övervakning av syrran

En av presenterna. En pektelefon.

Fler presenter

Syrran fick oxå ett paket

Sen kom visst en häxa o hälsade på. Alex var modig nog att posera med henne.

Finaste nioåringen i världen

Lördagsfrulle

 

Alex o hans varannanhelgsiamestvilling bygger lego

Tårta nr1

Tårta nr 2

Födelsedagsgäster. Fam Törner.

Mellomys = fullt hus

Ena sidan

Andra sidan. I bakgrunden är Mikes födelsedagspresent, en cykel.

Me and Mini-Me

Utslagna efter en lång och rolig dag

Nere för räkning

Nu är man så där trött igen. Har jobbat sexton dagar o varit ledig en. Det är så himla roligt o hade kunnat vara på jobbet dag som natt om det inte var så att jag bara pallar med tio timmar sen börjar tankarna gå i kors o hjärnan bete sig som om den vore dränkt i honung. Så nu ligger jag här med datorn i knät i sängen. Sova sig lite o hämta nya krafter inför morgondagen.

Det fina med att jobba på Grand är alla människor man "springer" på. Det är alltid nån som kommer in o hejar. I like it a lot. Sen är det ju aldrig tråkigt att ha lunch. Äta lite snabbt o sen inventera alla klädbutiker i grannskapet. Jag trivs så in i bängen.

Men trött, det är jag... Zzzzzzz.....

En bra sak

Jag läser en hel del bloggar, bl a hela familjen Schulman, Alex, Amanda, Calle o Anitha. Jag gillar dem. Verkar vara sköna typer. Jag älskar Amanda. Hon känns som jag ibland. Igenkänningsfaktorn är hög. Hur som helst. Calle Schulman hade en blogg på blogspot tills för några dagar sen. Nu bloggar han på paf.com och han gör det för en god sak. För varje unik besökare skänker paf pengar till välgörenhet. Därför måste man ju givetvis länka till honom. Inte för att jag har så väldans många läsare men ni som gör det, gå in på länken nedan så får en unge det lite bättre. Denna omgången går pengarna nämligen till ett projekt som heter "Våra skitungar". Det är två tjejer som startat ett barnhem i afrika (nånstans, jag kommer inte ihåg vart).

Calles blogg hittar ni HÄR!

Sweet sunday

Gud så skönt det har varit att va ledig idag! Var bara snabbt uppe o öppnade butiken o sen hem igen. Välbehövligt. Och vädret. Vilket väder! Tackar för det. Jag fick en hel timme för mig själv när resten av familjen åkte o bowlade. Jag förvaltade den bra. Jag rotade fram en solstol ur förrådet o satte mig i solen. Så helar man mig bäst. Med lite solsken...

I eftermiddag har vi varit på paketjakt till vår store kille som fyller 9 år på lördag. Vi kom en bit på vägen o nu är det bara några småsaker som ska kompletteras. Himlans skönt.

Ikväll har Matte, Stina o Didde varit här o käkat och hängt lite. Jag bakade en himlans god banankaka med choklad. Ska bjuda mina tjejer på den i morgon. Om de är friska o krya vill säga. Gud, så många sjuka i den ruskiga influensan som går nu! Peppar, peppar...

Nu är det dusch och tidattesteringar innan sängen. I morgon är det måndag och början på en tuff vecka med kampanjomställning. Heja oss!

Frukost med Mini-Me

Kärleksförklaring o kloka ord

Så mycket kärlek du får från dina barn (eller andras barn du håller kär) får du aldrig annars. Den är så villkorslös. Och ömsesidig. Barn är fina. Och kloka. Betydligt klokare än oss vuxna. Ida-Li sa idag, när hon låg o sträckte sig i sängen brevid mig, "Jag ska aldrig vara ledsen på en fredag". Sådär självklart. Kloka, fina Ida-Li. Detta ska vara mitt nya motto. "Jag ska aldrig vara ledsen på en fredag". Hur jävla tufft livet än känns ibland så får fredagen bli frizonen. Så det så!

Jag tror för övrigt att min tjej gillar mig. Härom dagen när jag stod i duschen smög hon in på toa o klistrade upp dessa på duschdörren:

Är det inte kärlek så säg...

Ibland, helt oväntat får man även en såndär helt underbar kram av den där store killen som egentligen har blivit för cool för att krama mamma. Då värmer det i hjärtat. 

Jag är så tacksam för mina små. Jag är så tacksam för vår tid tillsammans. När en väns son blir sjuk i cancer, fyra år gammal, känns livet orättvist och man kramar sina egna lite extra hårt. Vad vore man utan de här små tokarna?

Och så är det ju fredag. Och då ska man ju som bekant aldrig vara ledsen...